Våra hundar . Vårt avelsarbete . Kennelträff . Familjen Melinder . Hitta till Lemesjö
Endast för Pognosare
(öppnas i nytt fönster)
VALPKÖPARSIDAN
Brev, bilder, rapporter från våra valpköpare ute i landet.
Ozzys (P. Mustang) och Ikes hemsida (öppnas i nytt fönster)
Rajjas (P. Miata) hemsida (öppnas i nytt fönster)
Måndag 5 feb 2007 8:39:55
Hej familjen Melinder och alla andra schnauzrar med familjer.
Jag heter Pognos Primera Solo och är 4 månader. Jag har just flyttat till min nya familj och tänkte berätta lite om det för er. Familjen bor också på landet så jag är rätt van, men här har de två stora djur som kallas hästar. Där de är finns det runda, bruna bollar som smakar helt fantastiskt gott. När jag har tagit en blir matte alldeles till sig och viftar med armarna. Hon vill nog ha den men jag är så snabb så hon hinner inte, hon kan hämta sig en egen bolle istället! Inne har de två katter som låter konstigt när jag kommer nära och inte vill de leka heller, men deras mat smakar bara bra! Jag får ofta vara ute och busa i snön och inne har jag flera olika leksaker. Den jag tycker bäst om heter Maya, en rottistik, som är alldeles underbar att tugga på! Nej nu är jag trött och vill sova lite. Alla ni schnauzrar som bor i Vännäs och Umeå trakten kan väl säga till era mattar o hussar att kontakta min matte så vi får träffas och busa lite! Vi har telefon 0935-23000.
Hej då!
Primera
Brev 1.
OM LEMESJÖODJURET I ALINGSÅS
Så börjar valpen bli stor - har hon snart redan varit hos oss i 3 veckor?!!! Jag antar att hon utvecklas till en normal valp - hon bits och biter i allt hon kommer åt - och kissar för det mesta ute - men det är lätt att glömma av sig när man är trött eller har annat i tankarna.
Mittför huset har vi lite "naturmark" som består av hallonsnår och högt gräs - detta är Oscas djungel. Där kan hon ligga och spana på oss när vi sitter i hammocken framför huset. Där kan hon tugga på allt möjligt som vi inte kan se vad det är eller gräva eller bara slita och dra i hallonsnår och ogräs. Där är hon lejonet som kan ligga på lur på inte ont anande myggor eller myror som hon sedan likt en katt kan kasta sig över. Hon kan ligga där tryggt när måsar eller rovfåglar eller flygplan svävar förbi över henne. Man går ut på trappen - var är hunden? Man ropar "Osca - Kom" och så prasslar det till och lejonet kommer flygande med språng från sitt gömställe. Osca får gå lös på tomten. Jag är hemma och ytterdörren står öppen. Hon går ju (än så länge) ingenstans.
Hon äter som en häst. Jag går ungefär på hur mycket hon skall ha enligt vad som står på förpackningen. För någon vecka sedan var hon inte nöjd med maten hon fick - hon ville ha mer - jag gav henne mer och tänke att hon kanske har vuxit. Ja - valpen vägde ett kilo mer än veckan innan så inte konstigt att hon var hungrig.
Häromdagen tyckte vi att hennes bakben såg längre ut än frambenen - och så gick det någon dag och så såg det "normalt" ut igen. När jag tittade på henne igår så tyckte jag att bakbenen hade vuxit ytterligare och blivit lite längre. Nu är det ingen liten trubbig, klumpig valp längre. Nu börjar hon bli hög och smal och älskar sina långa ben. Nu har hon fått upp styrseln på dem och därmed farten - hon älskar att springa och springa fort - snäva svängar - viga hopp - hon njuter verkligen av att benen har vuxit ut!
Bilträningen har börjat och nu kan hon åka bil med mig åtminstone korta sträckor utan att krångla. Koppelträningen har också påbörjats och det går förvånansvärt bra - fast hon bitvis kastar sig åt sidan och försöker komma loss från sin boja.
Duscha (matte alltså) är fortfarande cirkus. Det skvätter och man vill vara med - och så blir man blöt - äckligt - och så låter det spännande i golvbrunnen och så vill man bita efter vattenstrålen. När matte har duschat så blir det till att torka badrummet också! Ovanan inför vatten - vatten skall bara finnas i vattenskålar enligt Osca - gjorde att jag köpte en barnbassäng (59:-) att ha på gräsmattan. Här har hon fått vänja sig vid att vada i vatten - att plocka upp pinnar som flyter - att ta upp leksaker som inte flyter och att det kan skvätta när man fyller på vatten.
Båtträningen har gått bra. Att sätta på henne min dvärgschnauzers gamla flytväst gick bra och hon finner sig i den utan problem. Att åka motorbåt går bra. I början tyckte hon att plaskandet var lite otäckt - tänk om det skulle skvätta på henne!? (Första turen var stillsamt puttrande upp längs ån och då somnade hon i min famn. Sedan tog vi en sväng ut på "riktiga" sjön.) Fartvinden är också ovan så den biter hon efter. Igår så satt hon mellan oss längst bak i båten och då körde hon in nosen bakom husse och somnade - i 25 knop!!! Vi åkte ut till en holme och hade picknick. Här fick Osca sitt första bad - ofrivilligt. Hoppas hon lärde sig att man inte kan gå ner för hur branta klippor som helst utan att tappa taget! Simma kunde hon utan problem och simmade till husse som ropade på henne och lyfte upp henne. Helt obekymrad över doppet somnade hon sedan gott på handduken - tålig hund!
Vad det gäller andra hundar så har hon lekt med en av grannens cairnterriervalpar. Det är en jämngammal kille som hon tyckte var tuff första gången de lekte. Andra gången tyckte han att den där stora tjejen springer ju bara i från mig (och springer omkull mig)! Hon har även träffat Colin några gånger. Colin är en softis på 3 år som är kolugn och som gillar små tjejer (hans bästis Mazarin har nu vuxit upp till en dam på 1,5 år). Colin är mest ledsen över att Osca inte vågar leka med honom - men det kommer snart. Nu när Osca kan åka bil och snart också gå i koppel så kan vi ta oss till lite mer hundtäta ställen och ta tag i miljöträningen. Det börjar också bli dags att lära sig att vara på jobbet med matte. I dagsläget får jag jobba kvällar när husse kan vara hundvakt.
Nu vaknade Lemesjöodjuret (som vi kallar henne för när hon blir stökig) och är redo för nya äventyr. Hon har sovit som en stock när jag har suttit här vid datorn en stund. Morgonens erfarenheter var tröttande och bestod av ogräsrensning (tråkigt - jag vill hellre busa med matte) och den nya erfarenheten dammsugning - Osca-busan har spridit tidningspappersbitar och söndersmulade kvistar över vardagsrumsgolvet - så det var dags för städning!
Ha det bra
Kramar Anna
PS. Angående sniglar - jag plockar de flesta nu (de är äckliga). Veterinärens hundar får äta och äter dessutom dem med god aptit. DS
DEL 2:
Jag skall tänka till en gång till angående stressen. Jag försöker att "läsa av" henne. När hon är riktigt trött så blir det dator för mig i två timmar eller så får jag gå och lägga mig och läsa så att hon får riktig ro. Mesta tiden så sitter/ligger hon i sin "djungel" eller under hammocken där jag sitter och läser. Jag försöker tänka att det säkert är som med barn - de mår bra av att få sysselsätta sig själva. Hon har ju en hel värld att upptäcka; sticks alla delar av hallonbusken lika mycket? Hur många olika sorters flugor finns det? Kan man fånga dem? När jag går in och lagar mat så ligger hon på sin liggplats under bänken i köket.
Hon är inne i bitandet nu - man blir vansinnig! Hon biter i händer, i kläder, i öron och annat som råkar komma i vägen. Jag har fått lära mig att lirka upp gapet på henne och sedan gäller det att vara snabb och resa sig upp och vända ryggen till innan hon får ett nytt grepp. Grälar man på henne så får man ett skall (det börjar låta mer som ett skall än som bjäfs nu) tillbaka och ett utfall. Jag försöker att ignorera henne när hon beter sig illa och det fungerar rätt bra.
Nu har hon somnat i sin "nattsäng" i rummet bredvid (hon är nog trött från båtturen igår) så jag skall förflytta mig dit och läsa lite själv - det tar på krafterna att hålla ett öga på henne hela tiden - hur orkar du som har fyra barn...?
Från ett somrigt Alingsås
Anna
Brev 2.
Rapport från Osca - eller hennes nya smeknamn Tandtrollet (gissa varför!!!)
Barnbassängen som jag köpte för 59:- till Osca har varit en "hit". Hon älskar den. Dricka - det skall man göra i bassängen - inte i vattenskålen. Man kan också dricka ur skålen som hänger på väggen i den nyinköpta buren, så jag funderar på att ta bort vattenskålen från hennes matplats - hon dricker ju aldrig där ändå. Hon älskar sin lilla pool. Nu har jag fyllt på lite mer vatten och då kan man plaska ordentligt - sedan göra ett racer-ryck runt på gräsmattan och så hopp i poolen igen. Jättekul! Matte blir dock mindre glad när racer-rycket efter doppet inte sker runt på gräsmattan utan istället är ett varv runt köksbordet eller varför inte upp i soffan i vardagsrummet och sedan ut igen! Suck! Allt som har med vatten att göra är kul (jag undrar om det är jag som har lärt henne detta?!). Vattenslangar som det kommer vatten ur är jättekul - man kan bita i strålen och så blir halva hunden dränkt - och så biter man igen... Att vattna rabatten är rena cirkusen - Osca jagar vattenstrålen runt i rabatten (över/genom växterna). Det skvätter överallt. När hon blir trött så lägger hon sig ner där hon står - gärna mitt i gräslöken eller i timjan. Jag hade redan bestämt mig för att se den rabatten som "förlorad" i år. Växterna överlever (hoppas jag) och till nästa sommar så har hon förhoppningsvis lugnat ner sig! En varning för bassängen bör dock utfärdas för den som är städnoga av sig. Det har hänt att Osca har doppat sig i poolen, sedan tagit några grävtag i någon dammig grop hon grävt (det är ju en torr sommar) och därefter tagit racervarvet runt köksbordet!!!
Plocka bär kan hon - smultronen förser hon sig själv av och ända upp på yttertrappen kan jag hitta halvtuggade, helt omogna krusbär. Blåbären har hon tack och lov ännu inte upptäckt... Idag fick jag dammsuga soffan. Osca hade hittat en liten enebuske som husse hade tagit med röjsågen för en vecka sedan. Osca hade sedan sprungit in med detta fantastiska fynd till soffan och där lagt sig att gnaga. Behöver jag förklara hur många barr en liten enebuske kan innehålla? I vanliga fall brukar hon nöja sig med att släpa in pinnar eller grässtrån eller hallonbuskar som hon lägger sig på vardagsrumsmattan och tuggar på. En annan sak som hon älskar att leka med är husses tomma snusdosor. De ger rätt tuggmotstånd och man kan dribbla med dem på golvet. I och för sig så totaldemoleras de på några minuter, men när man ger henne en snusdosa så blir hon fantastiskt lycklig över denna trofé - nästan lika lycklig som när hon får ett märgben - men bara nästan...
Det fanns en tid (som känns avlägsen) för inte så länge sedan då jag bar min lilla schnauzer upp och nerför trappan. En dag bestämde sig Osca för att det fick vara nog och tog sig upp och sedan ner själv - utan några större problem. Nu när hon börjar bli stor (hon är ju snart 4 månader) så tar hon stegen uppför trappan två och två eller gärna tre och tre. GÅR i trappan gör hon bara när hon skall ner på morgonen och är nyvaken. Hennes spänstighet väcker avundsjuka - en annan är ju medelålders.
Jakten har verkligen vaknat i henne. Mitt livsfarliga rovdjur tar sin jakt på största allvar. Matte är dock lugn - Oscas huvudsakliga byten är för närvarande fjärilar och flugor. Om man är riktigt valptrött på kvällen så kan även klöverblad och grässtrån se ut som fjärilar eller om man är ännu tröttare - man kan låtsas att man ser fjärilar. Det är då matte får lyfta upp den sprattlandes och bitandes valpen och hålla den i "valpgreppet" eller förpassa den till sin säng där hon har sin snuttefilt och snuttekanin. Ibland så undrar vi om hon "straffar ut sig" för att få gå och lägga sig eller hamna i "valpgreppet". Det är som om hon, när hon är trött, verkligen bits och "lever rövare" så att man skall fånga upp henne och hålla om henne. Att försöka hålla om henne eller snutta med henne under sansade former avvisas bestämt från hennes sida med bus, sprattel och nafs. Väl i famnen så kommer en suck. Efter något pip och inte ens ett halvhjärtat försök att komma loss så sjunker hon ihop i en hög. Det är som om man måste hjälpa henne att stanna världen som snurrar för fort för henne. Hon kan liksom inte söka sig till famnen och lugnet av sig själv - än - inte så länge det finns det minsta spring kvar i benen eller nafs kvar i tänderna...